Storbofallet

Idag var jag till Storbofallet. Sist jag var där var 2006 med Zdenek Palice. Dagens tur gav både positiva och negativa överraskningar.

Vi börjar med det positiva, nämligen att jag hittade Plectocarpon scrobiculatae. Det är en parasit på skrovellav som bara är funnen i Värmland tidigare. Där är den funnen på Erioderma-lokalen (dvs lokalen för den nu utdöda värmlandslaven). Men om sanningen ska fram så har jag nog funnit Plectocarpon scrobiculatae även vid Tännforsen...

Precis som Plectocarpon lichenum verkar Plectocarpon scrobiculatae vara sydlig och mycket fuktighetskrävande. Båda arterna växte på en lutande, troligtvis ganska gammal sälg ganska nära utsiktsplatsen. Det känns dock alltid lite konstigt att hitta saker vid Storbofallet, lite som att hälsa på en gammal gubbe vid sitt lilla torp, när han dör kommer ingen någonsin flytta dit igen, marken kommer att växa igen.

En art som man nästan kan säga ha försvunnit från Storbofallet (förutom hårig skrovellav) är västlig gytterlav Pannaria rubiginosa. För tre år sedan hittade vi en fortfarande frisk bål på en död rönn som då var nyligen friställd på ett hygge, nu hade hygget plöjts och rönnen gick knappt att återfinna. Det finns dock ett 10-tal bålar på en gran, men precis som 2006 ser alla bålar mer eller mindre döda ut.